for the pure beauty of it

En del dagar vill jag blogga hela världen.

Och plötsligt hamnade jag här.

Jag blir alltid väldigt drömsk när jag är i skogen. Att se fina hus med underbara trädgårdar hjälper inte direkt till. Jag har tänkt så mycket på mitt framtida liv på sistone, att den här vyn både smärtar och ger hopp. Jag längtar efter att bli klar med alla grubblerier och bara kunna ägna mig åt livet. Men såna som jag blir nog aldrig färdiggrubblade. Det är nog bara att inse. Jag är för lik min far för att kunna bli färdiggrubblad. Så jag låter den här vyn bara vara vacker och inspirerande. Det kommer att bli bra. Så är det bara.

Vattnet. Lockar i fjärran, likt dina ögon. Jag sträcker ut handen för att svalka mina brännande fingrar. Men jag når inte. Inte än.

Hmmpf.

Att mamma plötsligt föreslår att vi ska spela spel har inte hänt många gånger i mitt liv, så det blev plötsligt extra mysigt att ha henne på besök. Att hitta gamla Yatzy-poängkort från glada tider var också himlans mysigt. Ända tills jag tittar genom dem och ser att jag förlorat stort nästan varje gång jag spelat... Kul. Jättekul. Det är det jag säger - sentimental skit är inget för mig!

Inte citronpaj

men nog så fräscht!