Stockholm, sommar. Vi dinglar med benen och jag har nästan lärt mig att dricka kaffe. Solen värmer, änderna tigger smulor. Snart åker man hem och lagar lasagne och spelar betapet. Göteborg lockar inte särskilt mycket just nu.
Det här är mitt tak. Det här kommer jag att ligga och titta på ett tag framöver. Vad annat kan man göra när man har ca - (ja, minus) 8000kr att leva på den kommande månaden? Tack CSN för era humana återbetalningsregler, tack comhem för er briljanta kundtjänst som lovar nytt betalningsdatum och sedan skickar inkassokrav ändå. Och tack Synoptik för min fantastiska lön! Ursäkta, men nu måste jag gå och gråta en stund till innan jag svälter ihjäl. Hejdå!
Hur ska man kunna plugga när man har växter som bränns och möbler som behöver möbleras om? Och hur kommer man igång när man har en hjärna som inte fattar att tiden faktiskt går även när man inte gör nånting?
Den här gången tänker jag inte ens försöka skriva nåt intressant. Det här är bara rent och skärt egosmörj för att jag mår bra av att titta på mina växter. (Bortse från den döda ljungen, den är bara kvar som utfyllnad.)
Tillbaka hem till vardagen. Eller... vardag och vardag? För mycket att göra gör att varje dag känns som ett nytt liv. Jag mår bra, men lite rutiner hade ju inte skadat. Man är väl bara alltid lika bra på att få tunga saker att kännas tyngre än vad de egentligen behöver göra... What's up with that?